Paus! Vad gör man med den sa du?
Papphammar, bokstavligare
Dagens entré gör den äldre herren iförd semesteroutfit, fiskarmössa och med 4-5 flyttkartonger under armen… Han är, i sin situation, ett helt Mr. Bean-manus.
Som en löpeld (fortsättningen)
Fail, som det tydligen heter numera… Var är jag, förresten?
Misslyckandet är uppenbart. Jag har i ENFALD inte dubbelkollat numret på bussen och tvingas nu åka över Arlöv. Det är ju inte det att jag ogillar Arlöv, jag bara ogillar att Arlöv för mig automatiskt innebär längre pendling och fler stationer… I Arlöv finns också Cartago närlivs, som jag för övrigt anser bör förstöras…. Lokalen ger för övrigt intrycket att någon försökt..
Du är INNE i bussen iaf…
Dagens närmaste ”resesällskap” är en herre i 70-årsåldern med armarna i ett järngrepp över bröstet. Han ser ut att med övertygelse kunna förneka allt. Han verkar inte heller helt imponerad av chauffören, bussens tempo, standard eller det faktum att resvägen drabbas av vägarbeten… Jag undrar om han jobbar åt CSN, Skatteverket eller om han är fotbolldomarkårens svenske ambassadör… Han ser iaf också ut att behöva semester.
Oh, he is good. Real good.
När jag kom ned på perrongen var det redan fullt med människor. Jag var senare än vanligt, men så var också tåget vilket gjorde att alla vi väntande pendlare hade samma villkor i kampen om en sittplats. Matchen var i allra högsta grad levande. Nåväl, allt gott så långt.
Den erfarne pendlaren med skinnpaj och sandaler stod på sin vanliga position längst upp på perronge. Som vanligt listigt placerad i den lilla rutan han hittat för att pricka in dörrarnas position. Alltid först, men det är som alla andra dagar. Men just idag visade han varför han är kungen av Knutpunkten. Idag visade han var skåpet kan och bör stå.
Jag hade precis nått fram till min skuggposition, i närheten av honom högst upp på perrongen när tåget började rulla in söder ifrån. Och med ett kort ögonkast åt tåget till började stjärnpendlaren raskt röra sig nedåt längs perrongen, mot trapporna, där de oerfarna annars står.
Imponerad, men inte dummare än att jag inte förstår vad som hänt, följer jag efter. Det är såklart att dagens tåg är kortare än vanligt och därför inte stannar där vi vanligtvis går på. Det betyder också att det är huggsexa om platserna idag. Här gäller det att inte tveka. Och det gör inte skinnjackekillen heller. Istället marscherar han rakt fram till en till synes godtycklig position och stannar till. Tåget som hela tiden varit i rullning gör sin slutgiltiga inbromsning och dörrarna hamnar som på kommando rakt framför vår hjälte. Magiskt.
Jag har lärt mycket av att ta rygg på skinnjackan. I suggest you do the same.
Påkommen och upplyst försent…
Ett pendlarmirakel
Idag hände något särdeles ovanligt och alldeles extraordinärt speciellt. Samtliga av Pendlarnytts aktiva skribenter (båda två) har ovetandes om varandra rest samma sträcka. Med samma tåg.
Det hela hade gått världen helt förbi om inte denna uppmärksamme grävande journalist hade tittat ut precis när Pendlarerik passerade förbi på Lund C, perrong 5 med ofog i blick.
Ock nu frågar den trogne läsaren sig såklart; ”vad ska jag göra med den här informationen då?” Ingenting alls är svaret. Ingenting alls.
Trevlig helg på er säger vi på Pendlarnytt.
Ta det lugnt i midsommartrafiken.




