Dagens insats görs helt klart av killen i strandtofflor, mjukisbyxor och solbrillor i nacken (det är gråmulet och regn ute) som väntar på bussen i 10-15 min, går på och betalar för att sedan åka 3 stationer till jobbet. En sträcka som även i strandtofflor kan avverkas på halva den tiden. Den polska attachéportföljen (plastpåse, i detta fall en lila systemetkasse) ger en sista touch hans uppenbarelse.
Att komma till en tom busshållplats ger alltid den svenska känslan av att man just missat en buss, inte att man är tidig till nästa…
Det blir ju inte bättre av att tidtabellen bekräftar det… Tidtabellen i mobilen då såklart, vi använder väl ändå inte papper till sånt längre??
När informationstavlan har blackoutat sig själv.
När resenärer som väntar använder busskuren pga solen.
När flugorna vid papperskorgen självdött.
När busschauffören stänger dörren först 5 sekunder efter att han börjat köra.
När alla resenärer automatiskt väljer ”skuggsidan” inne i bussen.
När bussen är 5 min sen och INGEN kommenterar eller muttrar surt om det.
När insidan på bussen upplevs som sval.
När folk går på semester blir självfallet antalet passagerare på den reguljära bussavgången färre. Det borde naturligt också innebära skillnader vad avser placering av passagerarna, eller hur?
Nej.
Morgonrutin och vanan vinner ännu en seger vilket leder till en något ovanlig syn näran kliver på bussen. Många säten gapar tomma medan pendlarna sitter på sina vanliga platser (de flesta har ändå 2-3 som de varierar bland). Roligast blir dock när två trötta själar sitter tätt bredvid varann och trängs på ett säte när det finns flera lediga stolsrader runt om dem…
Kramkalas, någon?
Det är dags även för denne pendlare att ta några dagars paus för njutning av sol och semester! Återkomsten sker på måndag och då med förnyad energi och uppspärrade ögon och öron i Pendlarnytts tjänst.
Men först en avslutning på gårdagens experiment bil-pendlandet:
Parkering är dyrt i Malmö, 220 kr för en heldags parkering gör att två dagars parkering är lika med ett sommarkort på Skånetrafiken.
Att pendla hem 01.00 innebär lite trafik på vägarna.
Lite bensin i bilen är ett ständigt orosmoment; lite bensin i bussen är problem som sällan uppmärksammas.
Radion i bilen är bättre än radion i bussen, åtminstone när man får välja station själv.
Man verkar mycket sämre om man skyndar sig förbi liftare i en bil än i en buss. Ta BUSSEN, snåljåpar.
Jag måste skaffa mig en magisk grönt-ljus-dosa som verkar finnas på alla bussar; det är otroligt orättvist att de bara glider igenom varenda korsning! De har en egen FIL, ska inte det räcka???
Haiku:
Pendlarens plåga
dyrt är resandet
sommaren är kort
Over and OUT!
Idag börjar semestern för den här pendlaren. Den semestern börjar ironiskt med att åka samma sträcka som jag pendlar alla andra dagar. Men bara för att ta mig till Lund och flygbussen. Väl på flygbussen får jag bevittna något så fint som interaktionen mellan den rutinerade busschauffören och hans stammispendlare; den pendlare som slår oss andra på fingrarna och står över oss vanliga dödliga. Jag talar om flygpendlaren.
Flygpendlaren tar flygbussen på morgonen, morsar på chauffören och pratar väder och semester som vore han en av oss vanliga dödliga. Men vi vet såklart bättre än så. I plånboken, närmast hjärtat, har han årskortet hos flyget, som han nonchalant kommer att checka in med och lite lojt nicka åt säkerhetspersonalen. Vant kommer han att glida förbi i kön vid boarding och slå sig ned med sin Dagens Industri.
Och under hela tiden kommer inte han att ägna oss futtiga tågpendlare en endaste tanke. Hårt, men så är det.
Semestern kan börja.
/Jonas
Inget busspendlande idag. Istället kastar sig vår reporter ut, i andra reportrars tidigare ande, handlöst i bilpendlandets outforskade värld.
Snabba intryck:
Nackspärr och backning är orlimligt för alla inblandade, bilen verkar inte må så bra av det heller.
Om man kör fort kan man hinna köra om sin reguljära buss tänker man, men det förutsätter att man åker samma sträcka tydligen.
Man behöver inte växla på en buss (om man inte betalar kontant)
Man slipper parkera bussen skidyrt när man kommer fram till målet, vilket är tur för en buss tar MINST tre p-rutor som ju måste ligga efter varandra.
När man ska sätta sig på eftermiddagsbussen är ens säte garanterat inte så varmt att man bränner röv, rygg och nacke.
Det är sällan så skräpigt på bussen som det tenderar att vara i ens personliga bil.
Bilen kan avgå när man själv behöver det, t.ex. sent på natten som är aktuellt idag. Dock kan man inte vara berusad vid tillfället. eller… man KAN men det är extremt osmart…
Slutsatser:
Det blir nog fortsatt bussande när det är möjligt; dock får Skånetrafiken gärna fundera på senare/tidigare avgångar även ut på vischan… kanske en mindre, lite mysigare buss då? Gärna med kuddar…
Idag är det en buss med lite benutrymme. Jag som satt mig bekvämt och är över 180 cm gnuggar knäskålarna mot nästa säte. Likväl är jag, som pendlare, väl medveten om att det är ett buss-säte, inte en divan. Jag använder EN sittplats.
Det anser tydligen inte mina medpassagerare… En medelålders nypåstigen kvinna passerade just sätesraden, tittade på den lediga platsen, sen på mig och sa:
”oj, förlåt du är lång. Jag tar nästa plats.”
Ska verkligen HON be om ursäkt? Ska jag?
En basal skillnad mellan tågperrong och busstation är längden. Busstationen har en kortare yta för bussen att stanna på och bussen gar bara en ingång. Alltså borde det vara tämligen enkelt för passagerare och chaufför att luska ut var det är lämpligast att mötas.
Nej.
Mönstret är enkelt. Den blivande passageraren ställer sig vid den gulmetallskyltade stolpen och drar fram någon form av jojo-kort för att indikera ”jag ska med”. Busschauffören noterar detta, oftast 25-40 meter innan stationen och stannat sedan varhelst han känner för det. Har de köande passagerarna TUR är det inom 2-8 meter från stolpen. Observera dock att den regeln inte gäller regionbussarnas ”lantligare” busshållplatser. Hela köer flyttar sig 1/3-dels kvarter för att gå på, dock utan att ändra ordningen på kön. Viktigt!
Och välkommen ombord.
En lätt känsla av hajk infinner sig när busschauffören meddelar att blippläsarens avrivningsfunktion är trasig, drar fram en sax av modell jättestor och börjar handklippa allas kvitton.
Den äldre herren framför mig i kön (han har pressveck på byxorna och mustasch = äldre) verkar inte nöjd med sin 20cm kvittoremsa…