Sep 2 2010

Var redo

Korrespondent: Erik

Pendlarnytts utsände provar några dagar djärvt pendlandets minsta gemensamma nämnare: Att gå. Visserligen inte lika långt som den normala pendlingen, man ska inte vara dumdristig. Istället gås det ca 2,5 kvarter.

Vissa lärdomar går direkt att ta,

1. Det tar kortare tid att pendla 2,5 kvarter än 2,5 mil.

2. Lugnet och sovmöjligheterna infinner sig aldrig riktigt när man för egen maskin skall pendla. (Å andra sidan är möjligheterna att någon annan ska sköta gåendet åt en ganska små)

3. Om man passerar sin vanliga ”avstigningsstation” med bra timing kan man ändå till stor del uppleva samma avslutande på sin pendling… likt en katt bland hermelinerna kan man smyga in i den avstigande folkmassan och vandra obemärkt som en reguljär pendlare de sista stapplande metrarna.

4. Det är kallare att att bara gå, eller är det redan höst?

Oavsett för- eller nackdelar med denna pendlingsform gäller det som aktiv pendlare att likväl vara redo (alltid redo!). Alltså ligger Skånetrafikens kort ändå kvar i rockfickan; man vet ju aldrig, man kan närsomhelst behöva pendla lite nånstans.


Sep 1 2010

Vilse? Inte jag inte.

Korrespondent: Jonas

Jag brukar skryta om min pendlaerfarenhet här på bloggen. Därför smärtar det extra mycket när jag likt en novis famlar i mörkret. Det var på vägen hem från jobbet igår som det hände. Jag somnade på tåget. När jag sen vaknade till och tittade ut var jag till åttiofem och en halv procent säker på att jag sovit mig förbi Helsingborg och nu var på väg till Ängelholm eller kanske Halmstad. Det han gå några osäkra minuter och eftersom jag tyckte det var alltför pinsamt att ställa frågan till mina medpassagerare spanade jag oroligt ut efter ledtrådar om var vi kunde vara. Men inget avslöjade var vi var.

Historien slutar helt odramatiskt och mitt taktiska beslut att inte blotta min osäkerhet visade sig vars korrekt. Jag steg av i Helsingborg som om inget anmärkningsvärt hade hänt.

Lärdomen här är att jag sovit/läst/samtalat/bloggat mig förbi mycket av utsikten som passerar utanför tågfönstret två gånger om dagen i ett halvår. Kanske dags att titta ut?