En lyx att pendla
När jag nu gör temporär comeback i tågpendlandet så ska jag passa på att ta tillfället i akt (tautologi?) att romantiska denna kommunikationsmetod. Ni ska få se vad jag menar:
+ att få starta sin morgon i ro och tystnad (kan ha att göra med att jag sitter på det norrgående notta lotta actiontåget 05:53..)
+ hinna läsa det senaste numret av Runners World utan att ta tid från andra viktiga sysslor (såsom att faktiskt SPRINGA vilket jag om fem månader förväntas göra 4,5 timmar i sträck)
+ att använda pendlandet som en tid för inre reflektion och eftertanke (läs: vara osocial och se så surmulen ut jag bara kan så eventuella bredvidsittare avskräckes)
Så, att tågpendla är alltså så himla key för att man hinner 1) fixa puffy eyes daddy-looken för att man gått upp i okristlig tid, 2) skaffa sig lite extra dåligt samvete för icke utförda löpkilometrar och 3) höja den sociala fobin ytterligare något snäpp.
I feel better already!