Pendlarnytt

Pendlarnytt uppstod ur ett behov av att dela med sig av spännande iakttagelser och glädjande vardagshändelser under och runt fenomenet pendling. Efter en god start med många följare växte skaran rapporterande pendlare och bredden och skärpan ökade exponentiellt. Plötsligt var det en rörelse. Tidningsartiklar skrevs, kommentarer vällde in på hemsidan. Det går bra nu, kompis det går bra nu, sade vi till varandra.

Men säg den lycka som varar. Några pendlare flyttade för nära sina jobb för att få kalla sig pendlare mer. Andra slutade så sakteliga rapportera de lustifikationer de bevittnade. Vad hände? Var det tiden, var det kanske livet? Vem vet.

Men inte ska det väl sluta här? Nej, ropar de trogna läsarna! Pendlandet är fortfarande en ack så aktuell fråga. Vi behöver fortsatt ett vakande öga och ett spetsat öra i kollektivtrafiken. Pendlarnytt har alltjämt en roll att spela.

Så därför, mina vänner, är min fråga till er. Är Du den som ska ta över stafettpinnen, föra fanan vidare och springa med bollen? Är Du Pendlarnytts nya korrespondent ute på vägarna eller på spåret?

Det tror jag. Så tveka nu inte, utan skriv till Jonas@pendlarnytt.se eller skriv i kommentarsfältet att ”Ja, jag är Pendlarnytts nya korre!” Tveka inte, du kommer bara att ångra de chanser du inte tar.

Peace out, my peeps!
/Jonas

Det är härligt att höra människor trivas på jobbet. För visst är det vad det handlar om när man kan garva åt jobbskämt sinsemellan? Idag hörde jag en lokförare lämna över nycklarna till sin kollega med orden ”den går som tåget.” Visst är det vackert?!

Här står han, Öresundstågens skönaste konduktör. Idag har han viskat fram sina hälsningar till alla passagerare och glatt filosoferat om fredagen och allt vad den innebär. Observera den nonchalanta stilen och deg faktum att han minsann inte behöver gömma sig bakom någon dörr. När han sen går sin rond ser han varje människa bakom biljetten. This is how it’s done!

Låt oss alla hylla honom som månadens konduktör. Hurra!

Jag har tidigare skrivit om Skånetrafikens satsningar med att installera gym och bastu på Öresundstågen. Idag sitter jag i den alldeles nya duschkupén. Här droppar det friskt från taket och de tacksamma pendlarna som inte hann med sin morgontoalett står på kö för att få sätta sig under kranen. Se bara:

Bredvid mig sitter en man och löser korsord. Alldeles vanligt och inget konstigt där. Korsordstidningen har endast lättklädda damer på bilderna som hör till korsorden. Mindre vanligt och tämligen konstigt.

Inte för att jag dömer någon eller så. Frågan jag ställer mig är dock; hittar man den tidningen bland korsordstidningarna eller bland tidningarna med lättklädda damer?

Jag brukar skryta om min pendlaerfarenhet här på bloggen. Därför smärtar det extra mycket när jag likt en novis famlar i mörkret. Det var på vägen hem från jobbet igår som det hände. Jag somnade på tåget. När jag sen vaknade till och tittade ut var jag till åttiofem och en halv procent säker på att jag sovit mig förbi Helsingborg och nu var på väg till Ängelholm eller kanske Halmstad. Det han gå några osäkra minuter och eftersom jag tyckte det var alltför pinsamt att ställa frågan till mina medpassagerare spanade jag oroligt ut efter ledtrådar om var vi kunde vara. Men inget avslöjade var vi var.

Historien slutar helt odramatiskt och mitt taktiska beslut att inte blotta min osäkerhet visade sig vars korrekt. Jag steg av i Helsingborg som om inget anmärkningsvärt hade hänt.

Lärdomen här är att jag sovit/läst/samtalat/bloggat mig förbi mycket av utsikten som passerar utanför tågfönstret två gånger om dagen i ett halvår. Kanske dags att titta ut?

En nyhet sedan man införde Jojo-korten är att konduktören numera kan läsa av korten elektroniskt. Det går till så att han eller hon håller en mojäng mot de Jojo-kort pendlarna håller fram och maskinen sen berättar om man får åka eller inte. Den gör det genom att ge ifrån sig ljudet ”dut-dut-dut” för nej och ett enda ”duut” för ja.

Nu är det dock så att nära hundra procent av alla resenärer som håller fram sitt kort har korrekt färdbevis men likväl får man allt som oftast försöka fler än en gång. Ofta räcker det med en extra läsning för att få rätt på det. Det betyder att melodin som uppstår i vagnen är varierande. Idag spelade vi dut-dut-dut, dut-dut-dut, duut, duut, dut-dut-dut, dut-dut-dut, duut, duut, duut. Jag kallar det commuter sourced music och det släpps under en öppen licens. För oss med Jojo-kort.

Jag funderar på att skriva en text till den melodin.

Just nu pågår Malmöfestivalen och det rör sig stora mängder människor på Malmö centralstations mycket trånga perronger. Fast jag själv har väl förmodligen bara sett en bråkdel av dem då jag lämnar stan innan hysterin med alla spelningar börjar. Likafullt är det trångt.

Därför förundras jag över att man har byggt ihop tre bitar metallstaket till att bilda en slags ö i havet av människor och placerat den mitt på den trånga passagen som är perrongen. En god anledning hade kanske varit en akut reparation eller en brottsplatsundersökning som de där på TV. Men så är inte fallet. Istället har man till synes byggt ett fort i vägen för pendlarna enkom för att man behöver förvara ett flak med vattenflaskor där. Man har förmodligen ansett att just de vattenflaskorna måste ligga just där och att en två kvadratmeter stor inhägnad är enda lösningen.

Jag vet inte, men jag släpper frågan och tar helg istället.

Ha en mysig fredagskväll. /Jonas

Igår blev redaktionen på Pendlarnytt kontaktade av Nytt Från Öresund, Öresundsregionens nyhetstjänst. De hade hört talas om det hårda arbete vi på Pendlarnytt lägger ned i form av undersökande journalistik och ställde oss mot väggen med tuffa frågor. Intervjun kan ni läsa i sin helhet här: Ny blogg fångar livet i kollektivtrafiken.

Ni som är nyblivna läsare: Välkomna.

/Jonas

Det finns ett tyskt bageri på Malmö C. Av någon anledning blev jag alldeles varm i själen av att bevittna den jeanshortsbeklädde mannen i sandalen och tubsockar beställa sin frukost. Han var så tysk att Rix FM plötsligt började spela umpa-umpa i bakgrunden.

Och vad är den tysk frukosten frågar ni? Tjock korv med senap, kaffe och en mazarin så klart. /Jonas