Pendlarnytt

Pendlarnytt vilar aldrig! Idén om att våra utsända skulle vila från sin konstanta plikt att rapportera det som ingen ser är lika befängd som ett x2000 i tid efter 60 mils resande. Emellertid är det ju så att vissa insikter och observationer kräver, för att de ska kunna rättfärdigas med utrymme här, att man först efter noggranna efterforskningar kan sätta ord på själva kärnan i företeelsen.

Alltså ber vi eventuella läsare, gillare och allmänna entusiaster av det skrivna pendlandet att med tålamod se framtiden an; när frekvensen på inläggen sänks kan det mycket väl innebära en höjning i kvalitet!

(pendlarnytt vill här understryka att så inga garantier för kvalitetshöjning lämnas)

We’re still out there; and we’re watching.

Pendlarnytt räds icke det nya och har idag därför provat på flerpersonspendling! Det är viktigt att inledningsvis säga att sällskapet i princip inte spelar någon roll eftersom personen ifråga, OAVSETT vem det är, stör djupt ingrodda morgonrutiner. Hela schemat får åsidosättas då sociala regler som generellt inte uppstår i pendlandet plötsligt uppstår. Det går inte att sätta på sig lurarna, effektivt ignorera omvärlden och fokusera på sitt. Det ska tilläggas att det egentligen inte uppställs några tydliga krav på socialiseringen med ens resesällskap, utan snarare är en hyfsfråga; man ska bara ”inte fokusera på annat”. I praktiken rör det sig inte längre om begreppet pendla, utan snarare om begreppet ”resa”. Eftersom pendlandet består av egenutformade ritualer; en egen tid på dagen som präglas av ofrånkomlig tidsåtgång till noggrant urvalda saker, alternativt sömn, så blir ytterligare en persons närvaro ett moment som sätter hela processen ur spel.

Kontentan? Flerpersonspendling existerar inte, för i samma ögonblick som ytterligare en person blir delaktig i morgonens/eftermiddagens förflyttning slutar det vara pendling och blir en resa. Bra eller dålig beror då, och först då, på resesällskapet. Men pendlande, det är det icke!

Pendlar med en lätt trasig, oerhört freudiansk buss…

Lunchpendling! Föga känt men icke desto mindre förekommande. Idag skulle pendlandet Malmö c-Lund c-lunch-Lund c-Malmö c avverkas och insikterna lät inte vänta på sig.

11.08-tåget från Malmö proklamerades snabbt avgå först 11.20 varvid 11.21-tåget med fler anhalter direkt kom in bilden. På frågan vilket tåg som skulle vara snabbast svarade konduktören på perrongen i sann juridisk anda ”det beror på”. Avgår 11.08-tåget 11.2 och får förtur om spåret (tydligen används ett) kommer det att komma först…

Kl. 11.18 annonseras dock att 11.08-tåget kommer avgå 11.25 varvid valet blir enkelt och pendlarnytts utsände tar plats på 11.20-tåget med anhalter.

En station innan Lund tar tåget det lugnt och blir omblåst av det prioriterade, försenade 11.08-tåget som nu kör in tid… Av någon anledning får jag matbutiks-kassa-kö-vibbar över hela situationen… Det går inte att vinna…

Undrar hur tillbakaresan blir…

Morgonens resa präglades av morgonens Ekonyheter i lurarna, vilka ger 15 minuters informativt pendlande… de övriga minuterna brukar spenderas på olika sätt; idag lätt smyglyssnandes på de tre närsittande tonårstjejernas varierande diskussioner. På mindre än 20 minuter hann följande ämnen avhandlas (med reservation för ev. missar, jag var trött och kan ha somnat till då och då):

Lagt skolschemas fördelar och nackdelar

F.d. klasskamraten som tydligen satt på samma buss.

Nämnda f.d. klasskamrats avgång samt sällskap

Smink

Mobiltelefoner

Skoltrötthet och motivationsbyggade saker för terminen

Internet i allmänhet (brett ämne)

Drömkillens längd (alltså meter över havet, inga andra ”mått” diskuterades)

Mitt favoritämne blev dock det avslutande, nämligen politik och valet 2010. Samtliga tre konstaterade att de inte fick rösta men spenderade ändå lång tid åt att diskutera vad de skulle rösta OM de hade rösträtt på söndag. Likaså diskuterades vad deras föräldrar ämnade rösta på samt (intressant nog) vad icke-närvarande kompisars föräldrar skulle rösta på ( i detta fall rörde det sig om Sverigedemokraterna vilket också påverkade deras syn på kompisen). Pendlarnytt är såklart en politiskt oberoende blogg och tar inte ställning för något politiskt parti eller block utan väljer istället att fokusera på det härliga slutcitatet i diskussionen:

”SD och politik alltså… alltså jag fattar ingenting”.

En pendlare är alltid förberedd. Med nästan autistisk precision har var sak sin plats i morgonutrustningen för att tänkandet ska kunna nomineras tisigt på morgonen. Likt Batmans ”gadgetbälte” finns en lämplig arsenal av välbehövligheter såsom rabattkort, hörlurar, mobiltelefon och plånbok på sin respektive plats ifall/när det är aktuellt för en punktinsats.

Problemet uppstår när outfiten ändras. Fair enough när det handlar om byxbyten då de flesta byxor har liknande fickor; känslan av kortet i fickan finns kvar. Nej, det är när ytterplagget ändras som svårigheterna uppstår. Plötsligt ändras morgonbeteendet och ens sedvanliga ”slå-lätt-mot-fickorna”-rutin för att säkerställa att allt är med försvinner utan att man reagerar. Den ersätts istället vid hållplatsens/perrongens fibrilt rotandes i fickor/väskor/plånböcker med ett allt mer desperat uttryck i ansiktet.

Paris Hilton blev nyligen arresterad med knark i sin väska; hon hävdar att det inte är hennes och att någon annan lagt det där. Varför lägger ingen ett busskort i mina byxor? Jag lovar inte peka ut vem det var…

Äntligen är semestern över. Ur pendlarsynpunkt innebär det att ordningen är återställd. De semesterfirande söndagsåkarna utan känsla för ”reserverade platser” är borta. Vädret har slutat vara ambivalent och istället är det smärtande tydligt vilken klädsel som är aktuell; Sydväst och galonrock (damasker för de som har dvs. ingen). Antalet resenärer har också ökat markant och båda bussarna 174 verkar bli fyllda till sista plats. Poäng till skånetrafiken som verkar lyckas med sina beräkningar.

Dagens bild kommer också från skånetrafiken. Tydligen kan man åka nånstans och få frukost på vägen. Jag pendlar alltså helt fel….

Jag har tidigare skrivit om Skånetrafikens satsningar med att installera gym och bastu på Öresundstågen. Idag sitter jag i den alldeles nya duschkupén. Här droppar det friskt från taket och de tacksamma pendlarna som inte hann med sin morgontoalett står på kö för att få sätta sig under kranen. Se bara:

Bredvid mig sitter en man och löser korsord. Alldeles vanligt och inget konstigt där. Korsordstidningen har endast lättklädda damer på bilderna som hör till korsorden. Mindre vanligt och tämligen konstigt.

Inte för att jag dömer någon eller så. Frågan jag ställer mig är dock; hittar man den tidningen bland korsordstidningarna eller bland tidningarna med lättklädda damer?

Pendlarnytts utsände provar några dagar djärvt pendlandets minsta gemensamma nämnare: Att gå. Visserligen inte lika långt som den normala pendlingen, man ska inte vara dumdristig. Istället gås det ca 2,5 kvarter.

Vissa lärdomar går direkt att ta,

1. Det tar kortare tid att pendla 2,5 kvarter än 2,5 mil.

2. Lugnet och sovmöjligheterna infinner sig aldrig riktigt när man för egen maskin skall pendla. (Å andra sidan är möjligheterna att någon annan ska sköta gåendet åt en ganska små)

3. Om man passerar sin vanliga ”avstigningsstation” med bra timing kan man ändå till stor del uppleva samma avslutande på sin pendling… likt en katt bland hermelinerna kan man smyga in i den avstigande folkmassan och vandra obemärkt som en reguljär pendlare de sista stapplande metrarna.

4. Det är kallare att att bara gå, eller är det redan höst?

Oavsett för- eller nackdelar med denna pendlingsform gäller det som aktiv pendlare att likväl vara redo (alltid redo!). Alltså ligger Skånetrafikens kort ändå kvar i rockfickan; man vet ju aldrig, man kan närsomhelst behöva pendla lite nånstans.